Tankar

Förra sommaren hade jag by far den tyngsta sommaren och mådde verkligen skräp. Varje dag var en kamp att trycka bort ångesten och den här ensamhetskänslan. Att komma tillbaka till jobbet kändes som enbefrielse bara för att få ha folk runt om kring mig. För en vecka sedan så pratatde jag med en granne som väl är runt 80 och pensionär. Han berättade att han varje dag gick till kyrkans snickeriverkstad bara för att ha något o göra, Sitta inne var bara värdelöst. Vad jag kunde känna igen mig i hans tankar. Idag så kan jag fortfarande vakna upp upp med samma känsla men blivit duktigare att jaga bort den fort. Att gå igenom en livskris och ta sig upp igen gör att man ändå på nått sätt växer som person och lär sig nytt.