Bara en vecka kvar till semestern och den ser ungefär ut som vanligt. Blir större delen kvar här och kommer nöta dansskorna i sommar men kommer en vecka låna föräldrarnas stuga i säter. Kanske inte optimalt att vara där själv men en bra bok o sedan några logdanser runt om gör nog att det blir trevligt. Tidigare år har jag packat tältet men tror det får vara nu.
Kl är halv två och kan inte sova. Känner mig som en obstinat tonåring.
Sista året har det verkligen hänt mycket och det har varit verkligen både toppar o dalar. Dock har det inte varit tråkigt och visst är det lite bra? Tror jag har lärt mig mera om mig själv och vad jag är bra på o saker som jag är mindre bra på. Gjort saker som jag egentligen inte gillar men samtidigt kanske behövde? Upptäckt att jag kan bli arg på en nivå där jag tydligen blir väldigt icke snäll men ett av mina brister är att jag är för snäll - tyvärr. Så det kanske var bra.
Bränt kopiösa mängder pengar på ljudleksaker, dator och annat sånt. Förvisso saker jag hade tänkt köpa men kanske inte allt på samma gång. Tillhör nog kategorin tröst köp för behövde nått annat o tänka på förra sommaren. Dock så blev det väldigt bra så mysigt att komma hem numera. Nu är det mest lite piffande som behöver göras.
Gick kurs med T i våras o det visade sig vara ett lyckokast för mig och även för henne. Delvis för dansen men mest på det personliga planet. Hon hjälpte mig genom den bedrövliga våren då kroppen strejkade och jag ett tag verkligen inte fungerade. Vänner på rätt sätt är verkligen guld värda. Första träningen skulle vi överdriva olika rörelse och tänkte nu skiter jag i att hålla igen utan bara leka. Det är ok ut att det ser bedrövligt ut bara det är stort och just det där att vara mera närvarande gjorde att det dök upp folk som aldrig tidigare velat dansa med mig. Tänk vad en lektion kan betyda så mycket.
Sedan jag vet att du hade rätt - tro inget annat. Jag var dock tvingad att samla på mig lite mera livserfarenhet för att inse det samt är övertygad om att du skulle bli lite överraskad över just varför. Men erkänner du var klokare än jag.
Det är ingen kul känsla att ha en strejkande kropp och ensam ha ansvaret för sin ekonomi. Paniken som kommer smygande utan att ha det att dela med någon är minst sagt tungt. Många gånger tar man ju saker för givet men är det inte det sämsta man egentligen kan göra? Vet inte faktiskt.
Just nu ikväll så känns det bara bra och även om livet inte leker hela tiden så är det verkligen värt att levas.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar