Jag vill inte vara på dansbanan, jag vill inte se glada människor le och själv inte ha den känslan. Jag vet vad jag vill men får inte. Alternativet är dansbanan eller sitta hemma själv. Inget alternativen lockar. Känner mig ensam. Fick ett fint mail igår, jobbigt men fint. Kändes bra om det nu är rätt ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar